Melankoli

För några år sedan läste jag The History of Love av Nicole Krauss. Boken trollband mig totalt. Den är så vacker. Min känsla är att den är melankolisk. Vackert melankolisk! Jag lånade ut boken till en kollega men berättade inte så mycket om den innan. När hon läst den kom hon till mig lyckligt fylld och berörd av boken. Och hennes sammanfattning av hur boken var blev just Melankolisk!

Har lyssnat mycket på Lars Winnerbäcks senaste album Eldtuppen och vissa av låtarna fyller mig med en känsla av vacker melankoli. Vilket fått mig att fundera över Melankoli. För mig är känslan av melankoli något vackert, djupt och innerlighet!
Om man kollar upp synonymer för melankoli så får man fram bland annat; svårmod, tungsinthet, depression, nedstämdhet. Inga positiva synonymer.

I en artikel hittar jag en interjuv med Karin Johannisson som skrivit en bok  Melankoliska rum. I artikeln står det:

En gång i tiden uttrycktes melankoli med starka känslor. Den melankoliske var ofta en kreativ man och tillståndet hade hög status. När melankolin ersattes av depressionen bytte den kön – och därmed status.

Det var ju väldigt intressant att det finns en historisk skillnad kring begreppet. Också så typiskt att det byter status när det blir förknippat med en sjukdom som är vanligare bland kvinnor.

Utdrag ur artikeln:

Melakolin... var förknippad med kreativitet och sågs främst som ett manligt tillstånd. Melankolin som ett historiskt tillstånd har beskrivits som allt från bitterljuvt vemod till stort mörker och det har förbundits med de intellektuella och de konstnärliga. Ett visst mått av melankoli har ansetts göra oss till självreflekterande personer. 

Det var mina reflektioner om vackra, storslagna känslan Melankoli.

Bilden lånad från New York Times och konstnären heter Shannon Freshwater. Verket heter just Melancoly. A piece about feeling comfortable in melancholy.

Ska kolla upp henne lite mer!