För många år sedan bloggade Trassliga Skatan. Inläggen var stundtals väldigt personliga. Läser igen och berörs. Inser att samma mod finns inte idag. En längtan att uttrycka sig i text väcks.
Trassliga Skatan gläntar återigen på dörren till sitt inre och sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar